Mötesplats 2020

Mediaarkiv

Radio och mediainslag!

Krönika

Religionen är en rättighet men inte något som skall finansieras av stat, kommun eller landsting.

Läs krönikan

Aktuellt

• 2012-04-24
  Glödande hat
  Läs mer
• 2012-03-20
  En vädjan om anständighet
  Läs mer
• 2012-03-14
  Barns ekonomiska utsatthet 2012 - Rädda Barnen
  Läs mer
• 2012-02-15
  BRIS-rapporten 2012
  Läs mer

Ulf Kristersson: Fler härbärgen är inte lösningen på hemlöshetsproblemen

Stockholm växer och frodas. Stockholmarna blir fler och rikare. Varje år får Stockholm nya invånare, nya bostäder och nya företag. Spektakulära hotell, berömda krogar och internationella evenemang gör Stockholm attraktivt, både för oss som redan bor här och för dem som söker sig hit.

Den allt mer internationella storstaden pulserar och lockar. Ingen annanstans i Sverige bor så många människor för att de verkligen vill det, som just här i Stockholm.

Men vi saknar inte bekymmer. Och i varje storstad finns människor med riktigt allvarliga problem. Den gamla, lilla stadens närgångna sociala kontroll hade sina fördelar, men det är också svårare att vara ”annorlunda” i det lilla än i det stora. När vi bygger attraktiva bostäder och hotell mitt inne i Stockholm har vi också goda skäl att fundera på dem som inte kommer bo en enda natt i de nya husen. Att utveckla staden är nödvändigt. Lika viktigt är att se till att här finns plats – fysiskt och i våra hjärtan – för människor som lever ett mycket tuffare liv.

Vartannat år sedan 2004 genomför vi en rätt avancerad räkning av antalet hemlösa i Stockholm. Det handlar om hela vidden av begreppet hemlöshet – från de som bor i en egen försöks- eller träningslägenhet (och som snart är tillbaka i helt självständigt boende med förstahandskontrakt) via interner som snart lämnar fängelse men inte vet var de då ska bo till de allra mest utsatta uteliggarna och härbärgesgästerna.

Den goda nyheten är att vi fortsätter minska hemlösheten i Stockholm, sakta men säkert. För första gången är det nu under 3.000 hemlösa totalt i Stockholm, varav 386 lever på härbärgen eller som uteliggare. Och Stockholm lever varje natt upp till den viktiga tak-över-huvudet garantin. Det betyder att ingen nekas en säng för natten. Däremot räcker inte det i längden. Det är inte fler härbärgen som är lösningen på hemlöshetsproblemen, lika lite som barnhem är lösningen för barn som inte kan leva med sina föräldrar.

Det är bra att vi för tredje gången i rad ser en minskning av Stockholms hemlöshet: alla siffror minskar faktiskt, utom den som inte ska minska, antalet som har fått försöks- och träningslägenhet. De är tvärtom rekordmånga, över 500 personer som nu bor i ”sista trappsteget” innan de är tillbaka på bostadsmarknaden.

Men allt är inte alls bra. Den dåliga nyheten är att det hela går för långsamt. Det är för många som varje år blir hemlösa och det är få som kommer tillbaka till ett bättre och värdigare liv. Vi och våra metoder lyckas bra med en del klienter. Men långtifrån med alla. En del misslyckas vi med för att de skyr socialtjänsten, andra för att vi inte är tillräckligt bra på att motivera, ytterligare några för att vi har för få verktyg i vår verktygslåda. Just därför är höstens stora satsning på Housing First, som vi gör tillsammans med Stockholms Stadsmission, så viktig. Inte för att det ersätter traditionellt hemlöshetsarbete, utan för att det ger oss chans att nå nya grupper av hemlösa. I augusti flyttar de första personerna in. Mycket spännande!

Jag har just genomfört min näst sista resa inom ramen för Stockholms – och därmed mitt – ordförandeskap i Eurocities Social Affairs Forum. Denna gång till Budapest och på temat ”eftersatta stadsdelar”. I praktiken handlar det om kvarter där många av Budapests 200.000 romer bor, varav alltför många är fattiga och lever i slumliknande bostadsområden.
Frågan är svår och har djupa historiska rötter, men får genom de nya EU-länderna och den europeiska öppenheten stor betydelse också för oss i Stockholm. Det är inte svårt att förstå drivkrafterna för en del av de romer som lämnar Central och gamla Östeuropas storstäder. Men inte heller lätt att se hur de ska kunna försörja sig i London, Stockholm eller Amsterdam.

I Stockholm är vi måna om att sända tydliga signaler: alla EU-medborgare som kan och vill jobba här är varmt välkomna. Det är själva idén med EU. Men grundförutsättningen är att man kan försörja sig själv. Kunskapen om rättigheter och skyldigheter måste finnas redan i ursprungsländerna, så att färre blir lurade av tomma löften om jobb och snabba pengar.
Överallt i Europa finns det utmaningar och problem men både utifrån Stockholmsperspektivet och utifrån det jag fick se och uppleva i Budapest anser jag att EU:s lokala satsningar är oerhört viktiga för att minska fattigdomen och utanförskapet i hela Europa.

Ulf Kristersson (M) socialborgarråd i Stockholms kommun