Kalender

Vid en strand bryts isen

Det finns så många olika vårtecken som rapporteras vid denna tid på året. Någon har sett en snödroppe någon annan har sett en flyttfågel återvända. Som stadsbo väntar jag på det enda riktiga vårtecknet, sopbilen. När gator och framförallt trottoarer sopas rena då vet jag att våren är här och vintern varit tvungen att ge vika för denna gång.

Tecknen är många på att våren är på väg de första myrorna sträcker på sina ben efter vinterdvalan och isen bryts mot stranden. Nere på en bänk vid vattenbrynet sitter en äldre man och kastar brödbitar till änderna som guppar i det iskalla vattnet. På bänken finns en kasse från Konsum och en vinröd från systembolaget. Han tittar ut över den grå vattenytan, stoppa ner handen i konsumkassen innan han kastar ut ännu en näve med småsmulor till de skränande fåglarna. I vänster hand håller han en ölburk. Jag blir stående och tittar, undrar vad han tänker och vem han är.

När som helst skulle jag kunna gå fram till honom för att stilla min nyfikenhet, men idag blir han bara en bland alla andra som sitter ensamma på en bänk med en vinröd påse bredvid sig och en burk i handen. Alla har en historia, alla har ett liv som på krokiga vägar har lett dem dit. Som så ofta slås jag av tanken att det kunde varit jag, det kunde varit någon jag känner.

Vi föds inte till ett liv som är utstakat och klart, vi formas på vägen och för det mesta lyckas vi resa oss efter de törnar och slag vi får. Men ibland blir vi liggande kvar, oförmögna att resa oss upp. De flesta av oss har någon som hjälper oss upp, som stöttar och stöder oss när livet vacklar och vi famlar fram. De flesta av oss tror att det finns ett skydd och en självklar rätt till hjälp som samhället har att erbjuda. Så borde det vara, så kanske det var en gång men så ser det inte längre ut.

För att få den hjälp du behöver måste man fråga och hjälpen är sällan villkorslös. Bostad kan du få om du är fri från droger, avgiftning kan du få om du är tillräckligt beroende, behandling för dina problem kan du få om du har tur. Allt finns att få men inte samtidigt och inte utan krav. Många gånger krav du mår för dåligt för att klara av. Avgiftning utan bostad och utan behandling riskerar att bara bli en lite nyktrare vandring mot Systembolaget. Utan hem är det svårt att få ihop sitt liv, är det svårt att klara sin vardag, även om du är fullt frisk.

Ett land kan bedömas utifrån hur man lyckas ta hand om de svagaste, de som har det värst. Kanske har det funnits en tid då vi kunnat stoltsera med hur bra vi är. Kanske har den tiden funnits men jag tror inte det och den tiden är definitivt inte nu. Om välfärden har en bäst före datum så är den passerad. Inte för att behoven är borta utan för att produkten har surnat och folket har börjat jäsa.

Peter PC Carlsson

Tidigare krönikor

2013
mars
2013-03-25	Vid en strand bryts isen
2013-03-17	En gammal man gör så gott han
februari
2013-02-26	Andra klassens medborgare
2012
november
2012-11-30	Utanför ett hotell i Warszawa
oktober
2012-10-22	För de flesta
september
2012-09-30	Det är inte du, det är jag
augusti
2012-08-20	Jag faller!
juni
2012-06-20	Fattigdom ett dåligt begrepp
maj
2012-05-03	Stäng de konfessionella skolorna!
april
2012-04-24	En pudel
2012-04-17	Snacka om baksmälla
2012-04-03	Religiösa skolor isolerar barn
mars
2012-03-26	Livet på en pinne
2012-03-20	En vädjan om anständighet
2011
juni
2011-06-13	Bra är bättre än bäst
mars
2011-03-29	Fattigdomsåret är slut men fattigdomen består
februari
2011-02-16	Det vi inte vill se
januari
2011-01-04	Smak av det goda livet!
2010
november
2010-11-08	Allt är inte vad det synes vara
september
2010-09-28	Mer ensam än du tror!
juni
2010-06-22	Slutet på lönen!
maj
2010-05-25	Tillfälligt hemlös
2010-05-05	- Visst har jag handikapp!