Trygghet till döds!

I ivern att skydda oss från det som eventuellt kan hända sätter vi upp lås och hinder som bidrar till att döda de som verkligen behöver hjälp.

Fler och fler portar utrustas med kodlås så att obehöriga inte skall kunna ta sig in. Fler och fler hissar kräver ett kort för att du skall kunna ta dig vidare, allt för att inte någon obehörig skall komma in. I varuhusen står vakter och är beredda att kasta ut den som inte är där för att konsumera utan bara för att skaffa sig värme under en timme eller två.

Är det detta samhälle vi vill ha, är det hit vi har strävat? Lås och bevakning så att ingen obehörig kommer in. Ge gärna de frusna ett varmt rum men inte i min närhet. Är det så vi resonerar?

"Trygghetsjouren är en avdelning för olika verksamheter som har ett gemensamt uppdrag – att äldre i akuta situationer snabbt ska kunna få hjälp dygnet runt och att de därigenom ska känna trygghet i sin livssituation."

Trygghetsjouren rycker ut när någon gammal behövande använder sitt trygghetslarm och när den ordinarie "utföraren/hemtjänsten" inte jobbar. Problemet är att de inte alltid kommer in genom porten i huset. Det krävs en aktuell kod eller nyckelbricka som de ska ha fått av vårdtagaren. Gamla och förvirrade både glömmer att koder byts och att ge nya till de som skall finnas till för tryggheten.

Den larmande gamla må ligga utslagen på golvet utan möjlighet att öppna och trygghetsjouren kan ringa hur mycket den vill utan att komma in. Ansvarig på Trygghetsjouren i Stockholm berättar om hur det är ganska vanligt att man inte kommer in. Man har då en åtgärdslista som man följer och först efter att man arbetat sig igenom den ringer man på hos olika grannar till den hjälpbehövande.

För mig var detta en skrämmande överraskning att bli väckt av Trygghetsjouren klockan ett på natten. Som efter att gått igenom sin åtgärdslista, ringa anhöriga, tagit kontakt med Polisen men utan att fått en kod och kunnat komma in. Därefter ringde de till första bästa granne… jag. Är det detta samhälle vi vill ha? Skall vi sätta upp skydd och hinder som gör att behövande inte kan få hjälp?

På kontoret installerades kortläsare i hissen så att varken kunder eller frusna uteliggare kan ta sig in. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Varför tillåter vi rädslan att krypa inpå oss, varför låter vi den styra oss till bevakning i var port, till en vakt i var affär.

Jag kan stå ut med en frusen uteliggare sittandes i trappuppgången men jag kan inte acceptera att en trygghetsbehövande gamling inte får hjälp när trygghetsjouren ringer på. Framförallt inte för att säkerhetsbolagen sålt på oss skydd som gör att de hjälpande inte kan komma in. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha?

Peter PC Carlsson för Tema Fattigdom