Religionen är en rättighet men inte något som skall finansieras av stat, kommun eller landsting.
| ‹ | Maj 2012 | › |
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
| 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
| 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
| 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
| 28 | 29 | 30 | 31 |
Registrera dig för Tema fattigdoms nyhetsbrev.
Läs senaste nyhetsbrevet!
På Qvinnokulan är systerskapet viktigt. Här får kvinnor och tjejer med missbruksbakgrund stöd av kvinnor som själva har brukarbakgrund.
Qvinnokulan på Södermalm i Stockholm öppnade för sex år sedan och är en drogfri mötesplats där endast tjejer är välkomna. De som kommer hit är i alla åldrar. De kan vara mammaor eller vara mitt i graviditeten och det är öppet även för dem som har substitutionsbehandlingar och andra legalföreskrivna läkemedel.
- Man behöver träffa andra människor och bryta den isolering som ofta följer en vistelse på en institution. Man behöver skapa sig en meningsfull vardag säger Jenny Pira.
Ingen självkänsla kvar
Jenny och Eva Blomqvist jobbar båda två på Qvinnokulan berättar hur svårt det är att påbörja ett vanligt liv efter att tex ha gått igenom en lång drogrehabilitering. På institutioner och behandlingshem är livet fullt av rutiner och man blir tillsagd vad man ska göra. När man sedan är drogfri och klar för livet där ute så är det inte ovanligt att självkänsla och självförtroende är som bortblåst.
Saker som är självklara för de flesta Svensson, som Jenny uttrycker det, blir till oöverstigliga hinder. Det kan tex handla om att ta kontakt med myndigheter, skaffa lägenhet eller upprätta kontakten med familj och vänner. Det är också dessa vardagliga saker som behövs för att livet ska fungera som personalen på Qvinnokulan kan hjälpa till med.
- Det finns ett glapp där, säger Jenny, mellan behandling och det verkliga livet och det är det glappet som vi försöker fylla.
Eva fyller i och berättar att förutom att det ofta är svårt med vardagliga praktiska ting så har dom flesta också halkat efter på ett psykologiskt plan efter ett långt missbruk.
- Man stannar i den känslomässiga utvecklingen i den ålder där man påbörjar sitt missbruk. När man sedan är drogfri och ska ut i samhället så måste man arbeta på sin emotionella utveckling, säger Eva.
Skam och skuld
Eva och Jenny som själva är flerbarnsmammor berättar också om hur svårt det kan vara att knyta an till sina barn igen efter att ha varit inne i ett missbruk. När barnen placeras i fosterhem stänger man av alla känslor för att helt enkelt orka med att inte se sina barn.
- Det är fullt med skam kring detta, men här kan vi vara ett stöd för dem som kommer hit. Eftersom vi själva har varit med om hur det känns att förlora kontakten med våra barn kan det vara lättare att öppna sig och prata om den typen av saker med oss.
Både Jenny och Eva är tydliga med att det absolut inte är något krav på att prata ut om sitt liv för dem som kommer. Men vill man prata och ha någon som vet hur det är så finns möjligheten.
- Vi är inga terapeuter och vi har heller ingen utbildning på området. Men vi kan lyssna utan att döma och vi kan hänvisa till rätt myndighet och rätt hjälp för dem som behöver, säger Eva.
Bara det att de som besöker Qvinnokulan slipper dölja sitt tidigare liv och blir accepterade som de är ger dem en fristad. Eva och Jenny har själva varit besökare på Qvinnokulan. Och För Jennys del ledde det till hennes första jobb någonsin.
Skapad: 2011-04-05 15:49:20
Senast ändrad: 2011-04-05 16:49:59