På perrongen

Minut för minut kantas perrongen av resenärer. Affärsmän som skall hem, studenter på väg en och annan barnvagn kringgärdad med syskon och föräldrar. Strax skall tåget anlända men först skall 17.26 tåget gå innan mitt kan komma in för att ge sig av tio minuter senare. Högtalarna ropar ut spårbyte samt ankommande och avgående tåg.

På perrongen råder tystnad och väntan. Några bläddrar bland sina biljetter för att än en gång försäkra sig om att de står rätt och för att veta vart de skall sitta under sin resa. Så mitt i den väntande tystnaden släntrar fyra slitna figurer omkring på perrongen. Artigt frågar de om vi som skall resa vill köpa det senaste numret av Situation Stockholm. En väl inplastad tidning sticks fram framför mig och i andra änden av den arm som håller fram det senaste numret finner jag en halvt sönderslagen man med röda kinder och spräcklig näsa.

Några köper andra finner likt jag själv en mer eller mindre bra förklaring till varför vi inte vill köpa just denna tidning, just idag. De fyra certifierade säljarna berättar artigt om tidningens innehåll och syfte. Långt in i maggropen känner jag hur det skär i mig att säga nej till att hjälpa en uteliggare som gör vad den kan för att dryga ut sin försörjning. Jag förbannar mig själv att jag köpte snus för de sista pengarna och slår förläget ner min blick.

Här och var uppstår det samtal mellan säljarna och resenärerna. Jag lyssnar och förvånas över hur många som faktiskt bemödar sig om att bemöta dessa slitna arbetare med respekt. Inte många köper men några gör det och få ignorerar dem.

Så händer det som inte får hända, en femte person dyker upp. Uppenbart påverkad och med halvt drogad blick och vingliga steg ropar han gång på gång högt ut över perrongen efter en av sina kollegor. Den redan tysta väntan på tåget blev ännu mer stilla. Vi resenärer vände oss bort och alla möjligheter att sälja en tidning och förtjäna ytterligare några tior var som bortblåsta.

För mig och alla andra resenärer återstår det att se skillnaden, att inte döma alla, kanske inte ens någon för andras beteende. De fyra nyktra försäljarna förtjänar inte att dömas för den femtes agerande lika lite som jag förtjänar att dömas för oartigheter som andra uttalar.

Var och en av oss är ansvariga för oss själva och förtjänar inte att packas ihop med likasinnade. Vi är var och en individer som förtjänar att behandlas och bemötas som sådana. Men det förutsätter ju också att vi tar ansvar för vårt eget beteende och agerande. Ett femte hjul under vagnen skall inte få stjälpa det lass som andra tålmodigt bär. Även den mest utsatte har ett ansvar, hur svårt det än är att ta.

Peter PC Carlsson peter.carlsson@sensus.se

Skapad: 2011-10-20 17:01:37

Senast ändrad: 2011-10-21 16:43:01