Kalender

Inga politiker på plats vid seminarium om fattigdom i Gävle

Vid ett seminarie, anordnat av RFHL-Gävleborg och ABF, om fattigdom i Gävleborgs Län deltog ett 40-tal personer. Huvudtalare var Sonja Wallbom, ordförande vid EAPN-Sverige och RFHL-Gävleborgs ordförande Rolf Karlsson öppnade mötet med en fråga om hur många politiker som fanns i publiken? Ingen politiker var närvarande.

– Det är chockerande att inte en enda politiker har brytt sig om att delta vid seminariet, trots att vi i god tid bjudit in ett flertal av dem. Det om något visar hur lågt prioriterad frågan om fattigdom är i det här länet, säger Rolf Karlsson, innan han lämnar över ordet till Sonja Wallbom.

Hon företräder European Anti Poverty Network Sverige en frivilligorganisation som är en självständig del av det europeiska nätverket EAPN som verkar i alla unionens 27 länder och har EU-stöd. Organisationen arbetar för en generell välfärdspolitik som omfattar alla och rn aktiv socialtjänst som vilar på solidariska och demokratiska principer. Rätt till utbildning och stöd till arbete,
En social bostadspolitik som aktivt motverkar bostads- och hemlöshet.

EAPN Sverige arbetar kort sagt för att återinföra socialpolitik i det svenska politiska medvetandet och i Sveriges parlament. Förutom dessa tunga åtaganden arbetar organisationen också med att sammanföra olika Non Governmental Organizations (NGO) i landet i ett sammanknutet nätverk för att strida för en återupprättad socialpolitik.

Enligt Lissabon agendan har EAPN fått i uppdrag att mobilisera alla relevanta aktörer som verkar för socialpolitik i länderna. Civilsamhället ska alltså mobiliseras för att arbeta mot fattigdom och social utestängning. Sverige är en del av Europa och ska anpassa sin socialpolitik till den verklighet som råder i landet.

– Enligt samma agenda ska Europa bli den mest konkurrenskraftiga unionen i världen. Men är det ett medborgarmål? frågar Sonja Wallbom i sitt öppningsanförande. Traditionen i Europa är att vi ska hjälpas åt, vi låter inte folk svälta ihjäl i onödan.

– 82 miljoner människor är fattiga i EU. Totalt sett har fattigdomen fördubblats inom EU de senaste tio åren, också i Sverige har fattigdomen ökat, fortsätter hon.

Det finns en relativ fattigdom: Tjänar man mindre än 60 procent av medianinkomsten, då är man fattig. Men det finns också absolut fattigdom; att klara sin försörjning helt enkelt.

Vid varje kris blir folk fattigare, man säger att arbete är vägen ur fattigdom. Men med varje kris följer också en större utslagning, folk blir av med sina jobb och företagen nyanställer med metoder som går ut på bland annat lönedumpning. Nu för tiden klarar sig folk inte längre på en lön.

– I Sverige lever 12 procent av alla barn i fattigdom, i samma andetag medger politikerna att också deras föräldrar är fattiga. I Sverige visar forskning att de som föds in i fattigdom också kommer förbli fattiga under hela sina liv, säger Sonja Wallbom.

Ensamstående föräldrar, invandrare, marginaliserade grupper och etniska minoriteter är de grupper som är värst drabbade, men vid varje kris dras också nya grupper av befolkningen in i fattigdom.

Det är skamligt att vara fattig i Sverige. I vår kultur har det alltid varit det allmänna som tagit hand om de fattiga. Men när resurserna budgeteras snålt och kraven att inordna sig i omöjliga regler för att över huvud taget få ett minimalt stöd för sin försörjning, stigmatiseras de fattiga och en social utestängning av stora mått har skett i landet de senare åren.

Folk förhindras delta i samhället. Men i Sverige har en form av nyväckelse skett det senaste decenniet, fattiga börjar engagera sig i frivilligorganisationer. Utanförskapet har för dem inneburit att de kommit att delta i ett nytt innanförskap.

– Brukarråd är ett svenskt system som nu implementeras inom EU. Råden är en plattform för dialog och dialog handlar om makt, menar Sonja Wallbom.

Regeringens strategiplaner för bekämpning av olika företeelser i samhället, bland annat fattigdom, ska revideras av brukarråden och sedan rapporteras till Bryssel.

– Men tyvärr är påverkan marginell. EAPN följer upp regeringens åtgärder i strategiplanen och påpekar vad regeringen inte har gjort enligt denna plan och tyvärr är det nästan allt, fortsätter hon.

Men med alla de åtgärder som skett de senare åren för att få folk i arbete har bara förvärrat situationen.Här i norden tar samhället hand om varandra, ute i Europa är det traditionellt familjen som har ansvaret.Den nordiska modellen – om att det allmänna tar hand om medborgarna – är en modell som EU tycker är mycket bra och som ska implementeras inom hela EU.

– Men i Sverige säljs modellen ut i och med att de sociala skyddssystemen urholkas, säger Sonja Wallbom.
Hon exemplifierar: Den rådande politiken gör att flera myndigheter får ta hand om alla de utförsäkrade som glidit in i fattigdom i och med de urholkade sociala skyddssystemen. Ibland är det upp till fyra olika myndigheter som ska kontaktas för att folk ska få ut sin ersättning. Det är Socialförvaltningen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och A-kassan. Det stora paradigmskiftet i svensk politik har inneburit att skulden för utanförskapet och fattigdomen har lagts helt på den enskilde individen.

– När vi i EAPN har rapporterat och konkretiserat att så ser verkligheten ut till mellancheferna i Bryssel, blev de chockerade och förde denna verklighet vidare till politikerna, säger hon.

EAPN Sverige och det nätverk av NGO organisationer de knutit samman kommer arbeta vidare på att grunden i Lissabonfördraget ska knytas samman i en dialog och politikerna har gett dem medel att fortsätta arbetet också nästa år. Det handlar om att förankra dialogen i en reell socialpolitik. Sammanfattningsvis bygger en kommande framgång i arbetet med att minska fattigdomen och den sociala utestängningen på att civilsamhället byggs starkt genom att de många olika brukarråden kompletterar varandra och insikten att nätverkandet ger en stark röst.

Nu mobiliseras människor till civilsamhället i stället för till politiska partier och dessa kräver av politikerna att det ska lagstiftas om sociala frågor.
Många röster gjorde sig hörda efter anförandet och seminariet efterlyser kalla fakta om hur utanförskap och fattigdom ser ut i Gävleborgs län. Konkreta siffror så att folk kan se hur allvarligt läget egentligen är?
Genom den dialog som skapats mellan EAPN och Bryssel måste nätverkandet sträva efter att återföra debatten till socialpolitik.
I seminariet deltog en mängd människor från bland annat LO-facken, NBV, tjänstemän från Socialtjänsten och landstinget, kyrkliga organisationer, missbruksvården i länet och RFHL med flera.

Text: B. Clarke

Skapad: 2011-01-04 15:03:54

Senast ändrad: 2011-02-28 15:30:19